Lite SeparationsÅngest...
Lider jag av nu.... Fy vad jobbigt det känns... MEN det e bara att kämpa vidare, jo nu till saken om varför...
Jag håller på att trappa ner amningen... (med gråten i ögat) Ja jag vet att det kanske e löjligt men den otroliga närheten e liksom snart borta... O eftersom detta troligtvis e vårt sissta barn så känns det ännu jobbigare, att aldrig mer... nu e den perioden snart över... O så ska vi försöka få han att sova i sin egna säng åxå... Så inatt när jag låg där i sängen o ammade honom så tänkte jag.. Nu ska jag lägga över han i sin säng o se hur det går, MEN jag kunde inte... Jag kunde inte lägga över honom i sin säng.. fyyyyy.. det känndes skitjobbigt o så låg jag där i säkert 1½ timme och kollade på mitt lilla underverk, strök han i håret och tänkte JAG VILL INTE.. Så vi har sovit ihop inatt igen..
Men det e mitt beslut att trappa ner, jag känner att han inte blir tillräckligt mätt och han äter väldigt mkt, jag får amma, amma och amma det känns ibland som att jag inte gör annat, så förra veckan när jag bestämde mig för att ge ersättning så var han inte hungrig på 3½ timme.. Och det e ju rätt skönt att kunna göra lite annat på dagarna än att bara amma..
(men för en stund igår tänkte jag, ne ja får sätta mig o pumpa på dagarna så mjölken kommer tillbaka) Men det ska jag inte det e hormonerna i kroppen som e galna tror jag.. Helt enkelt SEPARATIONSÅNGEST...
Ne hua... Jag har inte mått riktigt såhär dåligt när jag slutat amma dom 2 första, visst har det kännts men denna gången e det värre än värst..
Min lilla bebis blir stor och jag hänger inte med riktigt... Men jag njuter till fullo av varenda minut... Som man älskar sina barn, helt otroligt mycket.. Och nu e jag STOLT mamma till 3 välskapta fina pojkar, vad mer kan man begära... Så inte borde jag ha ångest för att det kanske inte blir fler barn i familjen..
Ja nog om mitt tjat.... blääää...
Nu ska ja snacka lite me Andreá... Blir ja på bättre humör säkert...
Tjing...
Jag håller på att trappa ner amningen... (med gråten i ögat) Ja jag vet att det kanske e löjligt men den otroliga närheten e liksom snart borta... O eftersom detta troligtvis e vårt sissta barn så känns det ännu jobbigare, att aldrig mer... nu e den perioden snart över... O så ska vi försöka få han att sova i sin egna säng åxå... Så inatt när jag låg där i sängen o ammade honom så tänkte jag.. Nu ska jag lägga över han i sin säng o se hur det går, MEN jag kunde inte... Jag kunde inte lägga över honom i sin säng.. fyyyyy.. det känndes skitjobbigt o så låg jag där i säkert 1½ timme och kollade på mitt lilla underverk, strök han i håret och tänkte JAG VILL INTE.. Så vi har sovit ihop inatt igen..
Men det e mitt beslut att trappa ner, jag känner att han inte blir tillräckligt mätt och han äter väldigt mkt, jag får amma, amma och amma det känns ibland som att jag inte gör annat, så förra veckan när jag bestämde mig för att ge ersättning så var han inte hungrig på 3½ timme.. Och det e ju rätt skönt att kunna göra lite annat på dagarna än att bara amma..
(men för en stund igår tänkte jag, ne ja får sätta mig o pumpa på dagarna så mjölken kommer tillbaka) Men det ska jag inte det e hormonerna i kroppen som e galna tror jag.. Helt enkelt SEPARATIONSÅNGEST...
Ne hua... Jag har inte mått riktigt såhär dåligt när jag slutat amma dom 2 första, visst har det kännts men denna gången e det värre än värst..
Min lilla bebis blir stor och jag hänger inte med riktigt... Men jag njuter till fullo av varenda minut... Som man älskar sina barn, helt otroligt mycket.. Och nu e jag STOLT mamma till 3 välskapta fina pojkar, vad mer kan man begära... Så inte borde jag ha ångest för att det kanske inte blir fler barn i familjen..
Ja nog om mitt tjat.... blääää...
Nu ska ja snacka lite me Andreá... Blir ja på bättre humör säkert...
Tjing...
Sök i denna blogg