Ensam mamma...
Har jag vart idag... SÅÅÅ tomt utan ett enda barn i hemmet, imorse gick jag upp o gjorde barnen klara för dagis och vinkade av dom och gav pussar o kramar och sen satt jag bara o tittade på allt som jag egentligen borde göra men absolut inte hade lust med så jag la mig på soffan slötittade lite på Tv´n och somnade sen sov jag tills mamma väckte mig 11.3o..
Så himla skönt det var, sova ut.. Det var längesen..
Sen låg jag i soffan drack lite kaffe o ort därefter kom Anki.. :-) Vi tjötade o slappade ännu mer, sen fick jag iallafall bytt lakan o bäddat sängarna i barnens rum o plockat upp lite hemma och sen åkte vi in till stan o handlade lite..
Efter det åkte vi hem och precis samtidigt så kom barnen hem, ohhh som jag längtat... Kramades länge o sen var det dags att börja med maten som idag var fläsk med löksås.. Mumms..
Johan, helena o Svea kom förbi o vi pratade lite löst om kräftskivan som ska vara på fredag..
Jag fixade barnens väskor och kläder till dagis imorrn o sen packade jag min egna väska o sen blev det en snabb kopp kaffe innan mamma körde in mig till jobbet...
Anki stannade kvar o skulle bli hämtad vid 21.3o, en riktig heldag, himla mysigt..
Nu sitter jag här o eftersom jag sovit mkt idag e jag väldigt pigg..
Imorrn ska barnen lämnas på dagis 7.3o, första dagen vi ska lämna dom själva där en hel dag, hoppas verkligen det går bra, det gör ont i hela mig, speciellt när Noel e så ledsen som han har vart vissa gånger, jag börjar nästan gråta själv och det har jag lovat mig själv att aldrig göra så det e bara att plocka fram dom positiva tankarna..
Men så ledsen han har vart e han ALDRIG hemma, ja visst han kan väl skrika för att han e arg på Melwin eller på oss ibland men aldrig på detta viset, nu e han ledsen och tårarna rullar nerför kinderna och han snyftar och kramar stenhårt.. :-( Usch, hoppas detta går över snart, min älskade lilla kille, jag saknar honom extra mkt varje dag...
Lilleman han e bara envis, men på sätt vis känns det bättre med honom för han e bara 1 år och han vänjer sig fort, med Noel e det värre eftersom han alltid vart hemma med mig i närheten alltid o nu lämnar vi bort honom...
MEN jag talar absolut inte illa om dagis, jag stortrivs där, underbar personal tycker jag och jag vet att det blir bättre, hade bara inte föreställt mig att det skulle bli sån separationsångest, och speciellt inte att det skulle vara Noel som var jobbigast att lämna..
Melwin han stortrivs och längtar dit varje morgon.. :-) Han har absolut inga som helst problem med att åka dit han e bara lycklig.. Han e stora killen nu och nästa år e de dags för skolan :-O
Nu e vi tillbaka i vardagslivet efter att ha haft barn hemma i snart 3 år... Och det kommer troligtvis kännas bättre o bättre nu när vi kommer in i det mer o mer..
Det ska åtminstone bli skönt att sova imorgon helt ifred efter jobbet.. Annars brukar jag alltid mysa med barnen på morgonen innan jag lägger mig för jag som vart vaken hela natten har ju hunnit sakna dom medans dom inte ens vet att jag vart borta, jag åker ju till jobbet när dom sover och kommer hem tidigt på morgonen.. Oftast innan dom hunnit vakna..
Näe nu börjar bra Tv... Vill ja inte missa..
Ha de gott alla...
Så himla skönt det var, sova ut.. Det var längesen..
Sen låg jag i soffan drack lite kaffe o ort därefter kom Anki.. :-) Vi tjötade o slappade ännu mer, sen fick jag iallafall bytt lakan o bäddat sängarna i barnens rum o plockat upp lite hemma och sen åkte vi in till stan o handlade lite..
Efter det åkte vi hem och precis samtidigt så kom barnen hem, ohhh som jag längtat... Kramades länge o sen var det dags att börja med maten som idag var fläsk med löksås.. Mumms..
Johan, helena o Svea kom förbi o vi pratade lite löst om kräftskivan som ska vara på fredag..
Jag fixade barnens väskor och kläder till dagis imorrn o sen packade jag min egna väska o sen blev det en snabb kopp kaffe innan mamma körde in mig till jobbet...
Anki stannade kvar o skulle bli hämtad vid 21.3o, en riktig heldag, himla mysigt..
Nu sitter jag här o eftersom jag sovit mkt idag e jag väldigt pigg..
Imorrn ska barnen lämnas på dagis 7.3o, första dagen vi ska lämna dom själva där en hel dag, hoppas verkligen det går bra, det gör ont i hela mig, speciellt när Noel e så ledsen som han har vart vissa gånger, jag börjar nästan gråta själv och det har jag lovat mig själv att aldrig göra så det e bara att plocka fram dom positiva tankarna..
Men så ledsen han har vart e han ALDRIG hemma, ja visst han kan väl skrika för att han e arg på Melwin eller på oss ibland men aldrig på detta viset, nu e han ledsen och tårarna rullar nerför kinderna och han snyftar och kramar stenhårt.. :-( Usch, hoppas detta går över snart, min älskade lilla kille, jag saknar honom extra mkt varje dag...
Lilleman han e bara envis, men på sätt vis känns det bättre med honom för han e bara 1 år och han vänjer sig fort, med Noel e det värre eftersom han alltid vart hemma med mig i närheten alltid o nu lämnar vi bort honom...
MEN jag talar absolut inte illa om dagis, jag stortrivs där, underbar personal tycker jag och jag vet att det blir bättre, hade bara inte föreställt mig att det skulle bli sån separationsångest, och speciellt inte att det skulle vara Noel som var jobbigast att lämna..
Melwin han stortrivs och längtar dit varje morgon.. :-) Han har absolut inga som helst problem med att åka dit han e bara lycklig.. Han e stora killen nu och nästa år e de dags för skolan :-O
Nu e vi tillbaka i vardagslivet efter att ha haft barn hemma i snart 3 år... Och det kommer troligtvis kännas bättre o bättre nu när vi kommer in i det mer o mer..
Det ska åtminstone bli skönt att sova imorgon helt ifred efter jobbet.. Annars brukar jag alltid mysa med barnen på morgonen innan jag lägger mig för jag som vart vaken hela natten har ju hunnit sakna dom medans dom inte ens vet att jag vart borta, jag åker ju till jobbet när dom sover och kommer hem tidigt på morgonen.. Oftast innan dom hunnit vakna..
Näe nu börjar bra Tv... Vill ja inte missa..
Ha de gott alla...
Charlotte
Usch, jag vet hur det känns! När Albin blev så ledsen så blev jag lika ledsen så jag kunde inte lämna.... David fick lämna i några månader tills det lugnat ner sig, men fy vad det skar i hjärtat!