Stora killen....

Jag kan inte fatta att Tim blir 2 år till sommaren... Han e så himla skön nu, inte mkt grin längre utan nu e han en glad skit som har börjat prata lite och förstår massor med saker.. Utvecklingen går snabbt för de små liven och han e så himla nyfiken på allt...
Idag saknar jag barnen extra mkt eftersom jag bara han se dom 1 timme innan vi åkte hemifrån...

Skulle egentligen visat er bilderna från helgen men det får bli i ett annat inlägg, har bara den lilla kameran med mig..

Helgen var för övrigt väldigt rolig, vi var och åkte skridskor på en is utomhus eftersom det var match i ishallen när vi kom dit.. Får ta det en annan dag, det finns även en isbana som heter sjöaremossen, den ska vi åxå testa en dag, måste ju hinnas med nu eftersom även Noel klarade av det galant, han tog det i sin takt och till slut gick det jättebra, han fick tillomed alldeles egna skridskor, gissa om han var stolt..
Vi hade även med oss fika och det var så himla mysigt att ha en sån utedag, trots kylan..

Vi har även vart hos fam. Hedström i Läjet och grillat, badat i polen ute och druckit en massa alldeles för goda drinkar.. ;-)
Det vart en riktigt trevlig kväll som blev väldigt sen, vi satt i polen ute i 11 minusgrader i 3½ timma, himla skönt... Pratade en massa massa om allt möjligt och tiden bara försvann.. Kl 03 kom vi i säng..

Vaknade alldeles för tidigt och hade knappt fått någon sömn men det gick bra ändå, vi åt frukost ihop och sen tog jag o Anna oss en härlig promenad o köpte med oss fika på tillbakavägen...
Hela dagen gick bra, men på kvällen var jag så himla sliten och trött somnade redan halv 9...

Jag e så himla glad nu när jag o Anna börjat ses igen, ibland händer det saker på vägen så att man bryter kontakten, och ibland är det tvunget och nödvändigt för vissa som man tror är vänner visar sig att inte vara det och ibland blir det bara olyckligt, precis som med Anna...
Jag har alltid saknat henne, ofta vart riktigt ledsen och mått dåligt över vad som hänt (vad det var behöver vi inte gå in på, men det var inget allvarligt)
Det jag vill komma fråm till är iallafall att det känns i hela hjärtat att vi äntligen umgås, och att vi kan prata och skratta precis som förr...
Det är en fin vän, en vän att vara rädd om och jag hoppas och tror att vi kommer att vara vänner livet ut...
Jag har inte många bästa vänner, men dom som är mig nära dom respekterar jag och litar jag på till 99%... 

Ja nu vet jag inte hur jag kom in på detta ämnet, sitter bara här o skriver och vips så var man över på en helt annan sak än vad man börjat med..

Tyvärr har jag inte bilderna :-(   
Men jag har en på min lilla going... Han e liiite märkvärdig här som ni ser ;-)






Namn:

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?